Jahvibe, David från Halmstad, har en varm och ödmjuk utstrålning. Vi möts utanför ett cafe i Stockholm. I vår har han släppt EP:n More Prosperity, med sex låtar som alla har olika budskap men kan samlas under temat välmående. Den är inspelad i Jamaica, av Anthony Senior tillsammans med artister som Anthony B.

EP:n är producerad i Altafaanstudion i Kingston, Jamaicas huvudstad. Tanken var att spela in en singel men genom skivbolaget utvecklades en hel EP, där artister som Anthony B gästar. Temat i EP:n är välmående – More Prosperity – och den innehåller både kärlek, familj och budskap om att fortsätta vara den man är.

Jag fick kontakt med Altafaan Records efter att jag gjort lite småprojekt med Luciano på Jamaica, som gjort album tillsammans med Altafaan. De bad mig skicka något jag gjort och jag skickade Heaven and Glory – som kommer ut senare i år – och de gav mig Mama told me att göra en singel på. Det blev en EP, och det är hela Anthony Seniors geniala producerande i Altafaan Records som satt kryddan på EP:n med sina grymma idéer. Utan honom skulle jag inte klarat det.

Kindness for Weakness, den tredje låten i EP:n, är en av de låtar Jahvibe brinner extra för. Låten är inspelad i Tuff Gong-studion – Bob Marleys studio på Jamaica – och de solklara körerna är Damian Marleys egna bakgrundssångare. Texten i låten handlar om att fortsätta vara en bra person trots att man möter människor som inte har samma syn på respekt och utnyttjar ens snällhet på ett negativt sätt.

Den kom till i ”the heat of the moment”. Men oavsett om man försöker se det bästa i folk och göra sitt bästa för att få ut de där bra sidorna av folk – men blir bränd, så kommer man aldrig att ändra sina sätt i alla fall. Det är bara vakna upp nästa morgon och försöka igen. Det är det den handlar om: Never will I change my way.

I EP:ns andra låt, Youth, gästar Anthony B. Jahvibe fick ett telefonsamtal av skivbolaget där de sa att Anthony B ville vara med i EP:n och de beställde en ny text av honom som skulle handla om the youth, som skulle ersätta en av de redan färdiga låtarna.

De satt och mixade mina låtar i Altafaanstudion – kanske till och med Kindness for Weakness, då kom Anthony B förbi och skulle spela in lite dubplates eller nånting. Han sa ”Vem är detta?” och de svarade ”It’s Jahvibe from Sweden” och så sa han ”Jag hoppar på en låt.” Och så blev det. Jag hade hela EP:n klar med texter och låtar och allt så jag var tvungen att spola en låt och sätta dit en helt ny med Anthony B. Var ganska glad när jag fick det telefonsamtalet. Så det var så han kom till på EP:n.

Jahvibe har varit på Jamaica och sysslat med musik i flera omgångar om 3-4 månader och sjunger på jamaicansk patois idag. Det lockar den jamaicanska publiken mer än den svenska – det tillsammans med den musikaliska och öppna kulturen är en av anledningarna till att han trivs på Jamaica.

I och med att jag sjunger på patois så är det cirka 10 procent som lyssnar på just texten när man uppträder här i Sverige, här lyssnar de mer flowet och musiken.

Men på Jamaica har kommit upp publik efteråt och tackat för att han tagit upp viktiga ämnen och budskap i sina texter. Jamaica har alltid varit tilltalande för honom, p.g.a. reggaen, studiolivet – alla artister som är där och hur mycket man lär sig när man är där.

Man bygger upp sig väldigt mycket bara man åker dit, och lever i det klimatet, och får höra Bobban-musik överallt. Första gången jag åkte till Jamaica så kunde jag lite patios från Bobbans texter och den musiken man har lyssnat på. Men när jag kom dit första gången så fattade jag nästan ingenting, såna som kommer från ”the country side” – det är nästan omöjligt att höra vad de säger.

När han började skriva musik så skrev han främst svenska eller engelska texter.

Men jag känner nu att jag kan ”express myself” bättre på patois än svenska. Det är väl kanske också för att man pumpar reggae 24/7.

säger han och skrattar ödmjukt.

Redan dagen efter han landat på Jamaica första gången drogs han upp på scen med Yellowman och välkomnades direkt in i den jamaicanska scenen, det är en av hans bästa musikminnen.

Det var häftigt, då var jag 20 år tror jag. Min polare presenterade mig högt till Yellowman ”This is Jahvibe from Sweden, this is a swedish reggaeartist!” som svarade ”Okej jag kommer ropa ditt namn på scen så kommer du upp sen”. Och jag fattade ingenting, hade precis landat. Det var säkert 1000 pers i publiken och jag tänkte att det var bara såna där jamaicanska gangstahs och rudeboys. Jag hade ingen text, ingen låt, ingenting så jag fick freestyla. Det var lite som eight mile-känslan, du vet att man gick in och kollade sig själv i spegeln innan man gick in på scen och ba ”WHAT THE FUCK” och sen ”You can do this, you can do this” och så fort man satte foten på scenen så kommer man inte ihåg nånting. Då var det bara att freestyla. Det gjorde jag – på Welcome to Jamrock-rithimet. Det slutade med success, gick hur bra som helst, det är nog mitt bästa musikminne. Att få se Yellowman dansa på scen och folk sa att man har aldrig sett Yellowman dansa så som han gjorde då. Det var riktigt roligt faktiskt.

Jahvibe kommer att spendera mer tid i Jamaica under resten av året och kommer att släppa en del nya singlar, bland annat Heaven and Glory. Stay tuned!

Lämna en kommentar

Kommentarer