Precis som Sture Allén den yngre har en stor plats i den svenska reggaehistorien har musiken en stor plats i hans liv. Han har setts i Svenska Akademien och Stures dansorkester och överöst oss med pussar och kramar! på många spelningar. I vår har han släppt sin första EP som soloartist. Genom opinionsbildning i musiken och konkret påverkan som politiker gör han skillnad i vårt samhälle.

Sture har varit trummis i diverse band, låtskrivare, sångare samt arbetat i studion. Vi har sett honom i bland annat Svenska Akademien och Stures dansorkester och i år har han släppt sin första solo-EP som Sture Allén den yngre. Han har framförallt arbetat med beats, och jämfört med sina tidigare år i studion – som innehållit mer folköl och opretentiöst experimenterande – har han nu högre krav på resultatet än förr.

Man kan nog inte få samma klacksparkskänsla igen, det vore ju konstigt om man inte höjde sina ambitioner.

Även Stures dansorkester var tänkt att vara ett soloprojekt, men blev en bandsammansättning varav några av musikerna även varit med och spelat på den nya soloplattan. Han är glad att arbeta med beats och att gå tillbaka från roots reggae och närma sig sina hiphoprötter. Han står med ett ben i varje, med historia som livebandstrummis och hiphopsångare.

Roots reggae är ju det jag har lyssnat på när jag var yngre, men som textförfattare och artist så är nog snarare hiphopen det som är, och dancehall och så. Så jag står mycket och väger.

Fler låtar är färdigskrivna men inte producerade än, och vi kan förvänta oss påfyllning av politiska texter och en del berättande. Sture siktar mot att framförallt spela med DJ framöver och tar en paus från bandspelningar.

Att spela med band och komma med ett helt gäng finns det nåt mysigt, härligt och fantastiskt med. Men när jag kört med DJ – eller helt själv – så märker jag att jag blir nervös. Det gillar jag. Det är en nytändning att vara så fruktansvärt utsatt och ensam utan trygghet från ett band. Det vill jag göra mer för att få det här påslaget, pulshöjningen.

Sture har en speciell scenstil och uttrycker den själv som mer punkig eller poppig, och vill hitta tillbaka till den konstiga, härliga stilen som han haft tidigare.

När vi började spela så visste jag inte vad jag skulle göra så jag brukade dra på mig någon konstig loppmarknadskostym eller klänning. Jag har aldrig känt mig hemma med att vandra fram och tillbaka på scen och ta mig på kuken, den live-stilen är långt ifrån min personlighet så då måste jag hitta på nåt nytt.

Sture, eller Carl-Martin som han egentligen heter, är även kommunpolitiker i en Stockholmskommun. Han tycker att sättet en försöker påverka samhället skiljer sig som politiker och musiker, trots politiska texter. Inom politiken kan en sträva mot konkreta mål medan en inom musiken skapar opinionsbildning. Musiken är enligt Sture ett forum att framföra en åsikt, måla upp en bild av vad du skulle vilja och ställa stora frågor.

I musiken kan man tänka större, längre perspektiv, ifrågasätta invanda mönster och normer och fundera över vad fan vi håller på med. Vill man formulera slagord och göra det som är rätt eller närmast hjärtat, då kan man skriva låtar, gömma flyktingar hemma, jobba i soppköp, demonstrationer, dra igång ett band där man delar exakt lika. Leva som man lär, det ska man göra.

Inom politiken i kommunhuset är han snarare intresserad av konkreta frågor som exempelvis hur man kan få upp andelen ekologisk mat i skolan. Där är han resultatorienterad och lägger mindre fokus på de stora drömmarna.

Där måste man kompromissa och hitta riktning framåt, och får man inte som man vill kan man inte storma ut ur kommunhuset.

Han berättar också vad han känner för att de svenska riksdagspolitikerna tappar fokus från det politiska arbetet att hitta lösningar till att istället kritisera varandra.

Ska man hålla på med pajkastning så kan jag tycka att det är bättre att skriva låtar än att lyfta riksdagsarvode för 60 papp.

Sture tycker att det är viktigt med dynamik bland politiker, rotation och uppdrag på visstid. Han har bland annat sysslat med musik, inom omsorg, varit brevbärare och lärarvikare, hängt med snickare, personliga assistenter och märkliga grannar i kollektiv och skulle inte kunna se sig själv utan den erfarenheten. Han menar att det är svårt att företräda folk genom endast Excel-dokument, statistik och studiebesök på arbetsplatser.

I alla fall när jag jobbat i såna verksamheter och man ska ta emot politiker så ägnar man sig ju ändå åt att städa stället i tre dagar. Så det blir ju inte vardagen man visar.

Han brinner framförallt för miljöfrågor och har valt att arbeta inom Miljöpartiet för att kunna göra skillnad, trots att han inte tror fullt ut på partipolitik.

… Jag är heller ingen partimänniska, jag kan inte känna igen mig i ”fanclub-mentaliteten” – att hålla på ett parti som ett fotbollslag. Varför jag ändå hamnat i Miljöpartiet är för att hur vi än vrider och vänder på det så lever vi på fler jordklot än vad som existerar. Vi tar av resurser från andras delar av världen och kommande generationer, och systematiskt utrotar andra arter. Det fungerar inte och det här är en grundpelare för mig.

Missa inte att se Sture i Gnesta den 24 september!

Lämna en kommentar

Kommentarer