När musik blir terapi del 1

Skanker.se fick ett mail en dag om en otroligt stark berättelse om Daniel Nikoloskis påbörjade resa från misär till karriär. Där Daniel tillsammans med Patrik Pira och Karl Niva ska göra en EP med 4 låtar som kommer bli ett sätt för Daniel att ta sig ur sitt missbruk. Karl kommer att gå in som producent medan Patrik kommer gå in som manager för projektet. När Skanker mötte upp Daniel på Västerås sjukhus hade han precis blivit utskriven från avgiftningen där han befunnit sig i en vecka och där han påbörjat sin resa till ett drogfritt liv via musik och video. Daniel har under tiden han varit på avgiftningen påbörjat skrivandet av texterna som en del i hans process att bli ren från drogerna. Allting började när de gjorde ”Höstlöv” som är en hyllning till en vän som gått bort men nu är det Daniels tur att få uttrycka sig och komma ut med sina tankar och demoner. Det blev en lång och djup intervju om allt från statliga substitutionsprogram till den kommande EP:n.

DSC_0025 (2)

(Foto Nina Libstrand)

Skanker kommer att följa Daniels resa och både motgångar och framgångar. Hans kamp mot sina demoner, hans kamp mot att en dag släppa sin EP.
Pira & Kniva släppte tidigare låten och videon ”Mörkret över oss” där många artister deltog och där även Daniel var med i en sekvens. Men att det var när de gjorde ”Höstlöv” som lågan inom Daniel tändes och han förstod att det var de här han ville hålla på med. Daniel har alltid varit intresserad av artisteri och berättar att han från fjärde till nionde klass gick på specialskola med inriktning teater.

Daniel själv berättar att han är en känsloladdad kille på 34 år som gått igenom himmel och helvete och hållit på med droger och kriminalitet under 20 års tid,

”jag har levt både highlife och lowlife både sovit på hotell och under broar mitt liv har varit som en tornardo”.

Men de senaste åren har Daniel känt att de här inte är det livet han vill leva. Han berättar att han under ca 14 års tid medicinerat sig via substitutionsprogram mest legalt men även illegalt men att han nu nått en punkt i sitt liv där han vill sluta med medicineringen.

Daniel berättar:

”De är den mest skrämmande tanken för mig att jag lägger den här tryggheten åt sidan och kliver ut som mig själv. Jag har förlorat mig själv i mitt 20-år med missbruk. Jag har inte en aning någonting men jag vet ju att de här fysiska är en bit men det som händer i hjärnan när man helt plötsligt börjar känna igen, känna saker. Man tycker man är helt normal när man går på de här substituten men verkligheten ser ju helt annorlunda ut. För när du väl slutat med dom känner du på ett annat sätt, tänker på ett annat sätt, du pratar på ett annat sätt och du ser ut på ett annat sätt. Alla dessa känslor som kommer bli många, kommer oftast på en gång”.

DSC_0022 (2)

(Foto Nina Libstrand)

Daniels terapi kommer ligga mycket i skrivandet och hela tiden se till att hålla någon slags boll i rullning för att undvika den där inre rösten och drogsuget. De han är rädd för är de fysiska bitarna som han inte kan styra över berättar han men att han nu är redo att ta tag i de bitarna. Han berättar vidare att han trots sitt missbruk ändå varit bra på att bygga upp relationer till andra människor men som på ett eller annat sätt oftast raserat tack vare medicineringen och att han nu tröttnat på det. Han berättar vidare att han fått plats på ett stödboende för att påbörja sin resa. Men att ett stödboende mer är en förvaring och att det inte alls känns bra. Daniel ser detta som ett test, klarar han det här så klarar han allt. På ett stödboende så kanske 5 av 20 personer har substitutionsbehandling och att frågan garanterat kommer komma, vill du ha?. De är ju det här Daniel vill bort från och inte komma in i det ytterligare. Tyvärr så är det så att sitter du på ett stödboende så kommer du in i det ännu mer, du lär känna nya kontakter menar han. Alla därinne är ju likadana och det är ju kanske inte så bra men tyvärr så hade Daniel inte så många val förutom de här. En socialsekreterare sa till Daniel när han var 24-25 år att passa på att ta hjälp nu för efter 30 så blir det ingen hjälp. De är något han märkt av kraftigt nu det ebbas av och det som erbjuds nu är som sagt stödboende.

”Gå och ta in på ett härbärge men hallå de är inte den hjälpen jag behöver, de är inte den människan jag är, men dom ser ju alla likadant dom ser inte till individen utan de ser till statistiken, att nu har vi hjälpt så billigt som möjligt”

När Daniel får frågan om att berätta om sina erfarenheter när det kommer till statliga substitutionsprogram så berättar han att det både är på gott och ont. Det finns saker som fungerar absolut men att Västerås beroende enhet är en av de största skandalen han upplevt under sina 20 år i missbruket. Det som händer just nu är att det är en ny läkare som skriver ut allt och alla från programmet utav de mest absurda anledningarna, de är jätte oförklarligt menar han. Men att det för honom själv blev bra för de var då han valde att ta avstånd från de här. Men han berättar vidare att han har kontakt med jätte många människor som inte vet hur de ska överleva, de är ju som att stänga av lampknappen för dom, hur ska dom överleva utan den enda kryckan de har att gå på? undrar han.

”Substitutionsbehandlingen här är under all kritik, de är som att de drar för gardinerna däruppe och sjuksystrarna styr läkare, de kliver in i personliga strider med dig som inte alls har med de här att göra. De tar beslut som ingen annan än du själv borde kunna göra åt dig och eftersom du har den här medicinen så kan du inte säga ett jävla skit för du sitter där i dina kemiska handbojor och är så illa tvungen att bara OK för annars får du inte dina mediciner”

Efter vårat möte försvann Daniel ett par veckor. Tills Skanker fick ett meddelande en dag från Daniel där han skriver:

”Jag vart tvungen att gå offline för att kunna bli ren. Är fortfarande dålig men det här är ingenting mot vad det varit. Jag skrev in mig på avgiftningen i två veckor. Mår mycket bättre nu än sist…”

Fortsättningen på Daniels resa kommer att komma, Skanker komma även hålla kontakt med honom under resans gång. I del 2 fortsätter intervjun och diskussionen om statliga program, hur Patrik som vän bemöts när han följer med Daniel på ett möte med överläkaren samt självklart mera om artistdebuten!!

DSC_0027 (2)

(Foto Nina Libstrand)

Lämna en kommentar

Kommentarer