Hanouneh har ordet, och berättar bland annat om sin singel Can’t take it away, som hon skrev och spelade in på Mali tillsammans med The Rolling Rebels. Låten berör viktiga budskap om religion och friheten att utöva musik, och är inspelad på engelska, franska, arabiska och bambara.

Hallo där Hanouneh, long time no see, hur står det till?

jennybacklin0171

Jodå, många järn i elden som vanligt men det gillar ju jag. Och idag kom värmen tillbaka!

Berätta lite kort om dig själv?

Jag tror de flesta som hänger på Skanker känner mig från reggaen, även om jag gör en del annat också. Jag är en Skånebaserad artist som har rötterna i jazz, roots och undergroundhiphop. Jag har bott i Mellanöstern i många år och varit aktiv i alternativ/hiphopscenen i framförallt Libanon och Palestina, och naturligtvis präglats mycket av situationen där, något som jag också berör i flera av mina låtar. Jag har många lyssnare utanför Sverige och spelar även en hel del i andra länder. Jag försöker använda min möjlighet att belysa viktiga frågor och även skapa förändring i liten skala genom musiken och olika projekt kopplade till den. Just reggae är för mig en musikstil och en kultur som handlar mycket om motstånd, underifrånperspektiv, uppvaknande och samhällskritik. Samtidigt måste musiken också kunna få vara bara ett subjektivt och personligt uttryck, utan ett högre syfte. Det är väl delvis därför jag rör mig mellan olika genrer hela tiden, beroende på vad jag känner och vill säga med musiken.

I slutet av juli fick vi en liten inblick av er resa till Mali och även lyssna och se videon med Ante och Rolling Rebels,
och nu får vi höra din singel från resan; “Can’t take it away”. Vad handlar låten om och vad har inspirerat dig till låttexten?

Låten som jag skrev och spelade in i Mali tillsammans med The Rolling Rebels och våra gäster (Ahmed Fofana på ngoni samt Issa Bagayogo på sång) handlar i grunden om musiken som en Den blandar engelska med tre av de språk som talas i Mali – franska, arabiska och bambara – för att budskapet ska förstås av så många som möjligt fundamental mänsklig rättighet, och om musiken som uttryck för spiritualitet. Den blandar engelska med tre av de språk som talas i Mali – franska, arabiska och bambara – för att budskapet ska förstås av så många som möjligt. Arabiskan har också en extra dimension i låten, eftersom den talas i de andra länder jag oftast riktar mig till, och eftersom den är det centrala språket inom islam.

Det finns stora politiska spänningar i Mali, och en konflikt mellan å ena sidan fundamentalistiska krafter och å andra sidan människor i allmänhet – mellan dem som ser musik och dans som något syndigt, omoraliskt och samhällsförstörande, och dem som älskar musik och kräver sin rätt att få lyssna till den och framföra den. Detta känner jag igen från vissa delar av Mellanöstern som jag själv kan relatera till. Jag kan inte förstå drivkraften bakom att förbjuda musik och andra konstnärliga uttryck. För mig är det själva motsatsen till andlighet; att vilja krossa något som kommer inifrån vår egen skapelse, något som får oss att mötas och känna glädje, ett universellt, naturligt, gränslöst språk. They can’t take it away! Och det gör mig så förbannad när man använder sig av religiösa påståenden som kamouflage för ett perverst maktmissbruk. Det är därför jag kritiserar religiös fundamentalism i låten, och använder ett citat ur koranen, “lakum dinukum wa layi dini” (som betyder “ni har er religion och jag har min”, vilket står för att religion är var och ens ensak och inget någon ska lägga sig i eller försöka styra över).
Det har varit coolt att spela låten både i Mali och på andra ställen, eftersom temat kan kännas igen på så många håll. Jag har till och med sjungit den framför konservativa sheikher på en festival i Qatar…

Har du något fint minne från Mali du vill dela med dig?

Det är svårt att välja ut en enskild grej ur något som var en så fantastisk helhet. Det var första gången jag besökte landet, och jag blev helt golvad av den otroligt rika musiktraditionen, plus det fina bemötandet vi fick – att vi bjöds dit som musiker till en helt nystartad och ideell festival, togs emot som vänner, fick bo med lokala arrangörer/musiker och deras familjemedlemmar och fick möjlighet att delta i musiklivet på ett så avslappnat sätt. Jag känner att jag bara har skrapat lite, lite på ytan och skulle verkligen vilja återvända och upptäcka mer. Men jag tror, om jag ska välja en aspekt, att jag blev allra mest tagen av musikens starka och självklara roll i ett samhälle där människor samtidigt kämpar för sin överlevnad på grund av fattigdom och krig. Att musiken var jag blev allra mest tagen av musikens starka och självklara roll i ett samhälle där människor samtidigt kämpar för sin överlevnad på grund av fattigdom och krigså ständigt närvarande för att ge energi, tröst, glädje och avkoppling, och att musiker/artister, både män och kvinnor, hade en sådan stolthet och status i sin tradition och kunskap. Det var inspirerande och mäktigt att se.

Vad händer för dig framöver?

Jag har skrivit en del ny musik vilket lett till att jag pausat mina tidigare band och istället startat en intensiv process med en jazzigare/souligare liten grupp kallad The Polydramatics. Trummor, kontrabas, rhodes och sång – ganska annorlunda mot mitt tidigare sound. På fredag spelar jag med denna nya konstellation på Ökända-festivalen på Ven, och nästa reggaegig blir på Klassfesten i Stockholm den 29 augusti då jag backas av Hot This Year Band. Sedan hoppas jag kunna få till ett bra producentsamarbete för att spela in och släppa det nyskrivna materialet, och i höst är det meningen att jag ska åka tillbaks till Palestina med ett gäng svenska musiker för att fortsätta samarbetet Bozoor som påbörjades förra året.

Hur har din sommar sett ut?

Sommaren har varit ganska lugn. Giget på Öland Roots var kul, men jag har överlag haft betydligt färre spelningar jämfört med förra året och mer fokus på att skapa nytt material. Annars har jag mest hängt ute på Österlen med mina mysiga ungar och väntat på solen som alla andra.

Sista ordet är fritt och ditt!

Kolla in låten som precis släppts både på iTunes och Spotify, och om du gillar den så sprid den gärna vidare! Fortfarande oberoende och osignad behöver jag all support jag kan få. Bless!

Hanouneh på Facebook

Lämna en kommentar

Kommentarer