Det var sjukt kul att prata med Governor Andy! Vilken kille! De anekdoter han delade med sig av och den extrema koll han hade är beundransvärd! Vi pratade i ungefär fyrtiofem minuter. Det var tillräckligt länge för att få mottagaren att inse att när Andy flexar sina reggaemuskler – då noterar man noggrant. Vi talade om att i framtiden göra ett längre reportage. Dels för att kunna blotta hans anmärkningsvärda insikt i branschen, men också för att kunna få mig att få tala med en person vars musik spelades flitigt i mina yngre dagar.

Jag slogs av Andys totalt öppna sinne kring integreringen av olika genrer. Inte för att jag trodde att han skulle vara stenhård på endast reggae, men man vet ju aldrig. Han frågade hur det går för oss på Skanker och jag berättade om vårt nyintroducerade hiphopkoncept, och att det tagits emot med blandade åsikter. Han svarade med en nästan trött suck. Han ömmade för oss, som får utstå motstånd i arbetet med att beblanda fler genrer med reggaen. Det var något han stött på många gånger när han rört sig fritt i reggae-världen.

Låt oss prata om Andys röst! Det är något speciellt med den. Den kramar dig verkligen. Man är väldigt trygg i hans berättelser. Jag hoppas naivt att det speglas i intervjun. Att den är ”Andysk”. Varsågoda! Mycket nöje!

Tjenare Andy! Hur är läget?
– Tjena! Jo, det är jättebra!

Har du haft en trevlig försommar?
– Ja, verkligen! Det har regnat en del men annars ska jag inte klaga. Det är ju som att allt är förskjutet en månad nu för tiden.

Du spenderar mycket tid i Havana, hur är livet där borta?
– Kuba är ju ett fantastiskt land! Det är en unik plats på planeten på grund av den rådande isolationen. Det är som att komma tillbaka till 70-talet. Det är ju ett land med en väldigt intressant historia; den började ju långt innan Castros dagar. Och musiklivet här är fantastiskt!

Har det kubanska musiklivet haft något finger med i hur låten ”Cash” utformades?
– Nej, inte egentligen. Det kubanska läget är ju förvisso i stort behov av cash, det finns ju inga pengar i maskineriet här. Men låten handlar väl mer om det vanliga dilemmat – att man ofta har ont om cash.

Det sägs att kubanerna är ett väldigt bildat folk.
– Väldigt! Alla är ju akademiker mer eller mindre. Men på grund av rådande omständigheter har de inte kunnat använda det. Alla är ju typ raketforskare!

Lite ”Cash” då? Hur känns det att den är släppt!
– Det känns bra! Den skrevs för något år sedan, sen glömde jag faktiskt bort den medan jag var på Kuba! Jag har arbetat med ett album som ska komma i september! Men Warner hörde av sig och ville släppa den, så vi gjorde det.

Vad betyder låten för dig?
– En sommardänga i reggaeformat som berör ett stort samhällsproblem, nämligen pengar. Det kan nog alla relatera till.

Hur känns det inför albumet som du släpper i september?
– Det känns jättebra! Albumet heter ”Tack ska ni ha”.

Ska du lägga reggaeskorna på hyllan?
– Haha, nej, verkligen inte! Det är ett coveralbum med tio låtar som på något sätt funnits under min uppväxt och har påverkat min musikaliska skolning. Allt från att det sjöngs på fester med familjer med att farfar spelade på grammofonen till radiolåtar. Och av detta har jag gjort reggae-versioner.

Det är alltså en homage?
– Ja, det är ingen pensionering i alla fall, det är fler som trott det. Jag har ju bara börjat!

Vilka hyllas?
– Bland annat Povel Ramel, Cornelis, Ebba Grön, Nationalteatern, Evert Taube och Peps Persson. Det fanns också ett progg-band på 70-talet som hette ”Solen skiner” som är med.

Är albumet färdigt?
– Jajamen! Det släpps i september. Den är dessutom inspelad i Havana! Med kubanska musiker och jag och min producent.

Din status i den svenska musikvärlden – du anses ju vara en reggae-legendar. Hur känner du inför ordet?
– Haha, ja, det ordet används ibland. Jag känner mig mest gammal. Folk får väl sätta vilken titel de vill, men nog har vi kämpat för detta! Det gör mig också glad att se att det börjar släppa lite medialt också. Kolla på Kapten Röd eller Syster Sol. Kolla Million Stylez som är internationell. Det är jättekul. Problemet har väl alltid varit att mediabevakningen på svensk reggae varit dålig. Och den som har varit har oftast varit negativ. Nu har det vänt.

Vad tycker du om utvecklingen inom svensk reggae sen du började?
– Peps började ju såklart och sen var vi några som plockade upp det. Vi lyssnade ju mycket på jamaicansk reggae men när Peps började insåg vi att man faktiskt kan göra det på svenska också. Och sen dess har det verkligen utvecklats. Musik utvecklas hela tiden, och går i trender. Saker kommer och går. Men de unga är jättebra!

Jag vet att Kapten Röd valde sitt artistnamn efter just inspiration från er veteraner och det faktum att ni hade just olika titlar som namn, men var fick du Governor Andy ifrån? För efter dig har artisterna valt militära titlar, och ditt är ju inte militärt.
– Det var faktiskt inte jag som valde det, jag fick namnet. Jag startade ett sound system som hette Trinity Sound System, och de spelar idag fortfarande. När vi skulle ha vårt första gig i Stockholm någon gång på nittio-talet skulle vi bestämma vad alla skulle heta på flyern. Någon var Heavyman och någon var Faboulos D. Och jag valde att kalla mig för Papa Andy, men en av killarna i vårt crew sa ”no no, you’re not papa andy, you’re the governor!”. Därifrån kom det!

Hur är det med din uppdatering i den svenska reggae-scenen? Har du bra koll?
– För att vara helt ärlig är jag inte uppdaterad på de absolut senaste släppen den här månaden, jag har varit för upptagen tyvärr. Men annars försöker jag alltid hålla mig uppdaterad.

Någon du vill rekommendera?
– Ja! Jag gillar Essa Cham och Antonio D. Löst Folk är ju också jättebra! De är ju inte direkt nya men tillhör ändå den nya skolan. Dan Corn gillar jag också. Han sjunger på engelska men det är en svensk artist. Han är up and coming!

Det var alla frågor från oss på Skanker! Det var väldigt kul att få prata med dig, Governor!
– Men tack själv! Det var härligt.

Lämna en kommentar

Kommentarer