Här gott folk kommer del 2 av intervjun med Sega gubben som gjordes nere på Öland Roots i somras. Återigen poängteras att detta är en högst personlig historia men ack så intressant!

Sega gubben fortsätter sin saga:

”I slutet av 90-talet närmare år 1999 var jag nere på Jamaica med en vän i två månader och hängde i Montego Bay uppe i bergen och fick uppleva liksom Rastafari, nyabinghi-sammankomster & verkligen få en djupare förståelse varifrån allt kommer ifrån. Jag menar de träffas sju gånger om året & de sitter & trummar från att solen går ner till att solen går upp i sju dagar i sträck. Där blev jag liksom andlig, vad ska jag säga, jag blev jordad på något sätt. Det är grunden för hela Rastafarikulturen även om jag själv aldrig känt mig som en Rastafari utan mer som en hippie. Alltså jag brukar kalla mig själv för Hippierasta, om vi nu ska stoppa folk i fack!

Sedan blev det ett vaccuum där i början av 2000-talet & då drev vi en reggaeklubb i Lund i fem år Bamboo Fence hette den & den hade vi på café Ariman varje fredag. Där hade vi tunga DJ:s & en del artister, vi hade Black Mice från Jamaica. Vi hade ett band också då Cornerstone & det var bara jag som hade spelat innan. Dom var DJ:s & hade varit med på klubbarna vi drev & vi hade blivit ett nice gäng. För mig har alltid det viktigare än skicklighet. Skickligheten kan komma efter ett tag. Jag var även med i ett band som hette Roots Alliance under några år”.

(Black Mice)

”En period körde jag taxi i Lund & hankade mig fram på de. Tack & lov kom jag ifrån det & körde mitt sista pass år 2000. Men vi drev ju som skrivet reggaeklubben men som sen gick i graven 05-06. Jag hade vid detta lag flyttat ut i skogen. Jag fick en invigelse & visste att det var mitt nästa steg. Detta skedde mitt på Atlanten! Jag hade åkt ner till Kanarieöarna & liftat med en båt till Karibien. Stora seglaren & jag visste att kommer jag från detta med livet i behåll så blir det mitt nästa steg. Uppvuxen i staden så det var ju ett stort steg för mig. Utrymmet som finns där. Att kunna gå ut och bara ta en runda liksom & se vilka tankar som som kommer i maskinen. Och att ha skoj med sig själv. Jag fick det som en invigelse & visste att det var mitt nästa steg, det var en sån stark upplevelse. Men iallafall så flyttade jag ut i skogen år 2001”.

Vidare berättar Sega gubben om hur han spelade trummor på det som senare blev Baobabfestivalen, den hette först Möllevångsfestivalen. Där spelade han candombo med alla sina vänner från Uruguay vilket han gjort hela livet. Sega gubben önskar att alla människor fick uppleva candombo. De är afrikanska rötterna som kom med slavarna till Uruguay. Dom fick en dag ledigt om året & då spelade de candombo & det var ju rytmer från olika delar av väst Afrika som för första gången slogs ihop för de var ju från olika delar av väst Afrika. Sedan blev candombo Uruguays folkmusik som dom spelar än idag! Det är mindblowing! Man blir aldrig samma människa igen!

Sagan fortsätter: Så träffade jag i alla fall PuleJam 2009 de här gänget från Ystad som hade flyttat ut i ett kollektiv som brann ner. Sen byggde alla liksom en egen lada, bodde i vagnar osv runt den nedbrunna gården. När jag då träffade dom, de var ju typ nästa generations reggaeband, alla var ju 30 år yngre än mig. Men de hade ju sitt reggaeband & var nu på väg att omstrukturera sitt. Så alla köpte hus uppe på linderödsåsen & drog sig ännu mera ut i skogen. Det var ju två kvinnor som sjöng men dom ville inte komma ut & repa. Så vi kände då att vi måste göra om det här & så bildade vi Storskogen! Micke gick fram & sjöng, och jag sjöng lite i början oxå. Så hade vi träffat Keke, han som slutade & nu har börjat hos oss igen. Han är en otrolig låtskrivare & flöjtist. Så vi har hållit ihop sedan dess så de är åttonde året nu. Storskogen har gjort två major släpp sen har vi gjort två tidigare som inte blivit kända men med väldigt bra låtar. Micke är en otroligt duktig låtskrivare. Förbannelsen kommer komma på vinyl här i höst & de två första CD vi gjort som ännu inte är tillgängliga någonstans kommer komma på nätet.

Storskogen genomgick en kris när vi spelade in Förbannelsen. Därav namnet Förbannelsen! Första inspelningen vi gjorde gick jättebra & så kraschade hårddisken & vi tänkte OK då ska vi göra om det igen, ja då gör vi de! Då kraschade våran Kim våran trummis, kunde inte göra mer. Jaha ja nu ska vi göra de en tredje gång & jag ger tummen upp till Pancho för de var han som såg till att vi gjorde den skivan. Så vi kallade in Måns från Helt Off & han ställde upp så en stor tumme upp för Måns med. Måns gick in direkt & ja han var modig. Han hjälpte oss oxå med spelningen på Öland Roots.

Nu har jag kommit Alvaret nära. Vi träffades på Fabulosan i Kråketorp men vi startade ju oxå en reggaefestival i Skåne i Storskogen. Trummisen Kim startade den hemma hos sig, Fabulosa & där bildades till exempel Lide Najs som sen blev stora när de öppnade där nere i Malmö. Vi var ju ett stort gäng då på den första Fabulosan. Då bjöd vi ner Alvaret, Partiet kom & Lide Najs, Storskogen & Hanonueh, var där när hon fortfarande höll på med reggae, alla var där & vi kände att vi var en familj. Vi är ett gäng som måste hålla ihop & inte konkurrera med varandra. Så vill jag gärna fortsätta, att vi hittar en runda där vi liksom hjälper varandra att utvecklas. För jag tror att publiken finns, jag tror allting finns nu gäller det bara genomföra nästa steg!!!!

En sista del kommer komma där vi pratar vidare om lite smått & gott! Vill du höra om vad Sega gubben tycker om den svenska reggaescenen idag? Musikaliska förebilder? Kommer inom kort gott folk!!

Lämna en kommentar

Kommentarer