Jag fyllde år för några helger sedan och då fick jag en weekend resa till London av min fantastiska sambo. Jag blev självklart otroligt glad för jag har inte varit i London på skivjakt på 10 år!
När jag var ung åkte jag till London fem-sex gånger om året för att jaga skivor, eftersom det inte fanns några skivaffärer som var rent specialiserade på reggae i Stockholm. Däremot så var utbudet på vanliga skivaffärer mycket bredare än det är idag men ville man ha en direkt kontakt med Jamaica och vad som var hett där så var det London som gällde.
Även när det dök upp nischade affärer här så åkte man dit för att hitta de där exklusiva singlarna som ingen annan DJ hade.
Det kunde nämligen vara en liten risk att beställa dessa på de skivaffärer som fanns här. När man kom för att hämta singeln så fick man höra att de inte tag på den, men när man gick ut så kunde jag få höra samma singel jag beställt spelas av någon som jobbade på affären.

London var himmelriket i Europa när det gällde reggae med en stor population med Västindiska immigranter som tog med sin musik och kultur när de flyttade dit. Områden som Brixton, Clampham, Stockwell, Lambeth och New Cross i södra delen och Hackney, Hoxton, Seven Sisters och Tottenham i norra delen hade soundsystems överallt i stort och smått. Antingen kunde de spela i de olika kulturhusen eller så hade de en shubeen dance, som helt sonika var en dans i en vanlig lägenhet som blev packad med folk och därmed namnet!
Sir Coxton är från Brixton, Jah Shaka från New Cross, Saxon från Lambeth och Black Star Liner från Tottenham för att nämna några av de större sounden som många i min generation hade som förebilder.
Det utvecklades också en stor inhemsk scen med band och artister som Aswad, Steel Pulse, de för oss i Sverige smått legendariska banden Black Roots och Misty In Roots sedan hade man Saxons mc’s med namn som Papa Levi, Tippa Irie, Smiley Culture, Asher Senator och Maxi Priest bla. Men det kan jag gå djupare in i en annan gång.

För att täcka det uppkomna behovet och efterfrågan på skivor och hits här i Europa så startades även en hel del skivbolag som tex. Trojan, Greensleeves, Jet Star och Jet Stars sublabel Charm som hade kontrakt med olika producenter på Jamaica och pressade upp deras skivor under eget namn.
Jet Star startades av bröderna Palmer som hade en skivaffär Pama Records i Park Royal och blev en av de största skivdistributörerna av reggaemusik i Europa. Men det var inte det enda skivbolaget som startades utav en skivaffär.
Den affär som var ett måste att besöka varje resa var legendariska Dub Vendor i Clampham där man alltid hittade massor med bra skivor av personal med koll. Dub Vendor startade bolaget Fashion Records som släppte många 12″ singlar med de inhemska artisterna och senare även Jamaicanska artister.
I Brixton fanns affären Blacka Dread som också gjorde ett antal skivsläpp och så gjorde även Honest Jons i Notting Hill.
Med andra ord så var skivaffärerna inte bara ett ställe där man umgicks och hittade sina skivor dom var också en aktiv del av det Brittiska reggaefenomenet.

De affärer jag alltid besökte när jag åkte till London var just Dub Vendor i Clampham, Daddy Kool på Berwick Street i Soho, Blacka Dread i Brixton och Honest Jons i Notting Hill och såg nu fram emot att få göra det igen. Men efter en snabb koll så förstod jag att det inte skulle bli så enkelt. Jag visste sedan tidigare att Blacka Dread hade stängt dörrarna men nu såg jag att både Dub Vendor och Daddy Kool hade gått samma öde till mötes!
Jag hade två affärer till jag ville besöka, den ena var Peckings Record Shop eftersom de har släppt en massa otroligt bra singlar med bla. Bitty McLean och Macka B. Peckings ligger på Askew Road i stadsdelen Hammersmith & Fulham.
Så första dagen där gick jag och min sambo den långa vägen från Goldhawk Roads tunnelbanestation till affären, men när vi kommer fram är det ingen där! Retfullt så ser jag alla boxar med skivor uppradade inne i affären men kan inte komma åt dem. Det var bara att vända och gå tillbaka igen.
Den andra affären jag ville besöka var Selectorsmusic i Brixton för där visste jag att de hade en singel som jag letat efter i många år. Den skulle vi besöka sista dagen på resan, trötta och med ömma ben efter att ha gått mer än en mil om dagen i tre dagar gick vi dit och kommer fram till en tom lokal!
Men det var faktiskt de enda besvikelserna på resan.
Efter missen vid Peckings tog vi bussen till Notting Hill Gate för att titta runt lite i området. Efter att ha gått ca 50 meter så såg vi en skivaffär, Music and Video Exchange på Bayswater Road. En trevlig liten affär med två våningar. Reggaeavdelningen låg på övervåningen. Överlag så var det bra priser där jag hittade ett gäng 12″ för överkomliga 2 pund styck. Efter att ha kollat en stund så började jag prata lite med killen som jobbade där. Han tog efter en stund fram ”finlådan” med singlar och där gjorde jag ett par riktiga fynd.

 

Dag nr 2 så var målet Portobello Road i Notting Hill. Där har det förutom Honest Jons legat några skivaffärer längs med vägen. Men tyvärr fanns de andra affärerna inte kvar. Däremot fanns det några som sålde skivor i små stånd på vägen.
Honest Jones är en klassisk affär som öppnade dörrarna 1974 och har specialiserat sig på Reggae, World music, Jazz och Blues. I början på 2000-talet så släppte affären en fantastisk VA skiva med singlar från Labeln Unity Sound samt 12″ med Nyhabinghilåtar från Warieka Hill. Unity Sound var ett soundsystem aktivt i den tidiga digitala eran på 80-talet och var kända för sina minimalistiska digitala rhytmer gjorda på en Casio keyboard.
Idag är utbudet på reggaen fortfarande stort men nästan allt var repress utgåvor.

Efter Portobello Road så begav vi oss mot Berwick Street i Soho. Berwick Street kan man säga är som St Eriksgatan i Stockholm med flera skivaffärer nästan i rad.
Här låg den klassiska reggae/ska-affären Daddy Kool. Originalaffären öppnades i början på 70-talet och låg då på Hanway Street i Saint Giles men flyttade hit runt 1980 och låg här tills den stängde 2003.
Idag ligger det tre affärer kvar här, Reckless Records, Sister Ray och Music And Video Exchange (samma kedja som den på Bayswater Road). Affärerna hade ett väldigt bra utbud av secondhand vinyler och jag rekommenderar verkligen ett besök i alla tre.
På Broadwick Street, som är en tvärgata till Berwick Street, så ligger affären Sounds Of The Universe. En liten fantastisk affär med två våningar där man delat upp nya releaser och nypress på övervåningen och second hand på undervåningen. Det är undervåningen som är den riktiga behållningen här, både engelska och jamaicanska orginalsinglar från 60-talet och framåt fanns i överflöd och till helt överkomliga priser!

Sista affären jag besökte på denna resa var den absolut bästa. Själv hade jag aldrig varit där förut men jag fick tipset av två riktiga veteraner när det kommer till recordhunting i London, Papa Dee och Skyjuice.
Affären Out On The Floor ligger på 10 Inverness Street i Camden inte långt ifrån tunnelbanan. Det är en affär bestående av tre våningar och koncentrerar sig mest på reggae, blues och hårdrock. Reggaeavdelningen låg på översta våningen och jag kom inte längre än så. Jag kollade nog inte ens igenom en femtedel och ändå gick jag därifrån med flera riktiga guldklimpar.
Även denna affär har en egen label Tuff Scout, som har släppt flertalet singlar och några VA plattor med både London baserade artister som Papa Levi, Sandeeno och Al Campbell samt klassiska Jamaicanska artister som Cornell Campbell, Carl Meeks och Horace Andy bl a.
När jag åker tillbaka till London nästa gång är det definitivt denna affär jag kommer att börja med.

London är som alla storstäder en stad i ständig förändring, borta är stora delar av soundsystem kulturen och Hip Hopen har tagit en allt större marknad i de västindiska områdena. Trots det har London inte helt tappat sin roll som reggaens huvudstad i Europa men ett land som Tyskland ligger nuförtiden inte långt efter.
Till och med klassiska Brixton Market med sina härliga små affärer och stånd med mat, kläder och konst hotas av nedläggning på grund av politiska beslut.
Skivaffärerna har ju i och med den digitala eran totalt förlorat sin centrala roll som den plats man hittar sin nya musik på och de flesta har det kämpigt ekonomiskt. Det är sådana gamla (och nya) skivnördar som jag som ännu håller dem levande. Länge leve Vinylskivan!
/Selecta Rastaman

Lämna en kommentar

Kommentarer