Det har väl inte undgått er alla vänner att Dalarnas reggae stolthet Rootvälta för ett tag sen gick ut offentligt med att bandet tar en timeout. Skanker crew kunde ju inte låta bli att slå sig ner med dalmasarna Mattias och Nicklas för att prata om minnen, spelningar, deras musikaliska resa och vad de har för planer för framtiden.  Det blev en trevlig pratstund med dessa två otroligt ödmjuka människor innan de klev på scenen på Flow Nightclub i Ludvika.

DSC_0036 (2)

          (Foto Erica Sjökvist)

Deras snart 30 år inom musikvärlden berättar de har varit en riktig resa. Från start var de kompisar som lyssnade mycket på Bob Marley och tanken slog dem att det vore ju fantastiskt om de kunde spela och göra sådan musik själv. Ingen av de hade hållit i ett instrument förut utan grabbarna knegade på under sommaren och fick på så vis ihop pengar till att köpa trumset och någon gammal elgitarr och en basförstärkare som de kallade ”duschen” för då de satt på powerknappen så lät den som en dusch berättar dom och garvar högt. De har varit en fantastisk utveckling och de har gjort otroligt många spelningar, närmare 1000 spelningar och fått sett många platser och träffat många helt otroliga fans.

Tidigt 90-tal deltog de i Rock SM och en jury skulle då välja det bästa bandet. Det kunde vara alla genrer såsom rock, funk, reggae, trots namnet Rock SM. Där berättar Mattias att de vann publikens pris både i semifinal och finalen. Så publiken har alltid varit våran grej liksom berättar han vidare. Röstade publiken vann alltid vi röstade juryn vann alltid något annat band. De är väl lite karaktäristiskt för bandet de är inte så att de alltid varit kritikernas favorit utan oftast har det blivit 3 hattar eller 3 solar så att säga, utan det extra har alltid publiken stått för!

Deras bästa minne under åren är nog Peace & Love festivalen år 2010, under festivalens storhetstid. Om de inte minns fel så var det då festivalen slog rekord med antal besökare och Rootvälta fick då äran att öppna. Mattias berättar att det var en solig onsdag eftermiddag, lite för tidigt att kliva på scenen tyckte de, men istället blev spelningen en succe med ca 5000-6000 i pubilken. Den allra största spelningen Rootvälta gjort under sina år var när de körde i vintras på ett speciellt gig, då de spelade på skid-VM. De var de största då i antal människor så att säga berättar Nicklas, ”nu var dom ju inte där för att se oss utan kanske en och annan skidåkare också” säger han och skrattar. Annars finns de ju sådana oförglömliga spelningar som Öland Roots och gig man gjort hemma i Dalarna. Både festivaler och mindre klubbar har sin tjusning menar de båda och förklarar att på festivaler är det lite större och det låter lite bättre medan på mindre klubbar kommer man nära publiken det blir liksom tight och svettigt, så var spelning har sin tjusning.

På frågan om värsta spelningen så berättar Nicklas om ett gig de hade i Trosa då de hade en handfull människor som satt vid ett långbord. Men efter ett par öl så fick vi fart på dom också säger han och skrattar. Mattias berättar om en spelning någon gång under 90-talet i Malung då de skulle spela samma kväll som de var logdans. Det var 2 personer i publiken och vi var 7 personer på scen så efter första låten gick de till baren som låg i ett annat rum men dom kom faktiskt tillbaka säger han och skrattar högt. Det kändes mer som ett rep!

Med sina snart 30 år i musikbranschen så har Rootvältas banduppsättning varit relativt stadig och visst finns det både för- och nackdelar med det berättar dom. Mattias förklarar med ett exempel att ibland så när man frågar om en person har någon dålig egenskap så säger många envis men det är ju också en bra egenskap. Så det finns ju saker som är både och menar han. De här med att vi varit just samma väldigt länge är en sådan företeelse som är både och. Vi känner ju varandra innan och utan och då kan man ju undra om det är bra eller dåligt? Självklart är det bra på ett sätt men det är ju också lite tråkigt på ett sätt, man vet ju exakt hur alla kommer reagera, ”jaha nu kommer han reagera sådär, och nu kommer han säga sådär, nu kommer han gå och ta en öl och han går ut och gör någonting annat. Vi uttrycker ju väldigt stor respekt för varandra hur vi alla är, det är väl de att man spelat samma är att samma saker blir för- och nackdelar man lär ju känna varandra väldigt bra berättar Mattias medan Nicklas nästan lite kärleksfullt utbrister ”det var faktiskt väldigt bra beskrivet tycker jag”. Nicklas berättar sedan att han ibland brukar känna lite som att dom är några slags karaktärer i ett tv-program. Alla får en typisk karaktär och man vet på ett ungefär vad som ska hända och garvar högt. De är enade om att den timmen eller vad de nu har on stage då är det inte mycket nackdelar med att känna varandra utan och innan. Då är det i princip bara fördelar med den trygghet och tighthet vi har i varandra.

När de ser tillbaka på deras utveckling så berättar Mattias om första plattan då de jobbade med Stig Vig och Tom ”Internal Dread” Hofwander som var stora förebilder för dem. Dom hjälpte oss jättemycket och tog hand om oss och framför allt var det kul att de valde att vilja arbeta med oss framför andra berättar, han vidare. Den plattan ”Songs from the fallen tree” är mer maskinellt producerad mycket med maskiner, datorer och trummaskinen som precis kommit då och så jobbade vi med sequencer och samplers. Ett par låtar där är ju rätt populära exempelvis Rootsaga. Men den är ändå inte spelad med så mycket känsla från oss utan som sagt mer maskinellt producerad. Sen 6 år senare kom nästa platta ”In Session” och där blev det tvärtom. Har man gjort en grej åt ena hållet så vill man ju köra åt det andra hållet också fortsätter Mattias berätta. På den plattan körde de live i studion och på den plattan är ju bland annat Beautiful Girl, Natt & Dag och Cool Runnings med på. Den plattan är mer svängigare och de tycker att de hade utvecklat låtmaterialet mer där.

På de två sista plattorna har de lagt ner mer tid på texterna berättar Nicklas, ”New Chapter och ”Homegrown” där de jobbade tillsammans med ljudteknikern Janne Jutila från Uppsala. Där siktade vi in oss på lite Studio one feeling lite mer vintage, lite mer äldre berättar han vidare. Soundet där är mycket mer äldre feeling, ganska mycket samma känsla i ljud feelingen på alla låtarna så att säga. Signifikant med den skivan är största hiten ”Vara” som är öppningslåten på plattan och det är även den första plattan som jag, Nicklas, är med på. Senaste plattan ”Homegrown” fick namnet då de gjorde den hemma själva i en liten studio och där upplever de att soundet utvecklats sig lite till det modernare och kanske lite mer variation per låt. De hade mer möjlighet att jobba igenom låtarna på ett annat sätt och de fick jobba låt för låt och byta lite mer. Den möjligheten att få göra de själv gjorde att de kunde variera soundet mer och personligen berättar Nicklas att det är den plattan han är mest nöjd med produktionsmässigt. Sen är det ju en styrka i bandet att vi är flera i bandet berättar Mattias, då vi alla har olika sound och styrkor. Stig Vig kallade mig för Pop Mattias berättar han och skrattar högt.

Bemötande från publiken sedan de gick ut med att de skulle ta en time out har varit vemodigt och melankoliskt. De berättar att de fått många ledsna kommentarer och många som beskriver vad deras musik betytt för dom men även kommentarer om att nu jäklar ska vi försöka se så många spelningar vi bara kan!. Men de här vi gör nu är något fantastiskt berättar de vidare och förklarar att den energin och fokuseringen på de här vi gör nu och de är ju så våra spelningar kommer se ut nu först, men vi kan tänka oss att allt eftersom vi börjar närma oss sista spelningarna så kommer de nog att övergå lite i ledsamhet även för oss. Sen är det nog många som är tacksamma att vi slutar också säger Mattias och skrattar högt, ”De är kanske bäst att lägga till de!!”. Nu när de tar en timeout så blir det en möjlighet då tid och energi frigörs till annat och så om någon av oss haft en musikalisk vision om att göra något annat så finns den här tiden och energin för det.

Nicklas, hans bror och Janne har ett litet projekt, ett musikprojekt så de har släppt en EP ”We Are The People”. Dubland heter bandet och de kör en mix av lite Rootvälta och elektronisk. De blir en mix av reggae förstås och av elektroniskt och lite rockigt ett mörkare sound kanske lite tyngre lite allvarligare eller vad man ska säga, berättar Nicklas.

Mattias fortsätter berätta att under en radiointervju de gjorde så pratade de mycket om om den här turnén. Hur mycket positivit de finns i den och att få träffa fansen nu den sista gången iallafall på väldigt länge. Man tittar igenom alla plattorna man gjort och tittar på låtar som är riktigt bra men som de kanske inte spelat på länge och just nu i de här läget är det otroligt skoj men som sagt på de allra sista gigen kommer vi nog att tänka över vår karriär och känna både vemod och melankoli. Det kommer bli en del gig under sommaren bland och de täcker in de flesta ställena de har fått fäste i såsom Dala-Floda, Örebro, Stockholm, Öland Roots med flera för att sedan avsluta på hemmaplan den 14 oktober.

De som de absolut kommer att sakna mest är oss alla fans, publiken och scener, den där magiska stunden som infinner sig inför ett gig. De berättar att de är duktiga på att innan de kliver upp på scenen så fångar de känslan om att de är få förundrat de här är liksom en kort stund där vi är inne i det största någon slags koppling till de högre eller vad man ska kalla det för. De är en enormt vacker och fantastisk känsla att få vara med om. Om man tänker vad som krävs för att den här stunden ska bli av, att alla människor som har gjort de här valet att komma ner och lyssna på oss istället för att kolla på TV:n. Oavsett om det är 2 personer eller 100 personer så är våran publik fantastisk och den magiska stunden kommer att bli saknad instämmer båda i.

Skanker crew var ju tvungna att ställa frågan om vad de anser om den svenska reggae världen idag?

Mattias svarar:

”Vi tycker de är kul att vi var bland dom första hahah, men de tycker vi och så tycker vi att det är fantastiskt att det händer nu och har hänt de senaste åren och de är många. Jag lyssnar gärna på svensk reggae och tycker att det är mer spännande än jamaicansk t.ex. Tycker det är stor variation många sub stilar alltså inriktningar där reggaen är ju bred de vet ni ju, det finns ju många olika fack men jag tycker svensk reggae och reggae artister representerar de flesta av dom stilarna. Det tycker jag står ut för svensk reggae!”.

 

Mattias och Nicklas avlutar intervjun med:

 

ETT STORT TACK TILL ALLA MÄNNISKOR SOM LYSSNAT PÅ OSS, TROTT PÅ OSS OCH ALLTID STÄLLT UPP FÖR OSS!!!!

Ett stort tack till arrangören Patrik Telilä på Flow Nightclub! Big up för en trevlig kväll!

 

DSC_0138DSC_0145DSC_0099DSC_0087

(Foto Erica Sjökvist)

Lämna en kommentar

Kommentarer