Veckans Soundcheck:Tobias Andersson

Efter ett långt vinteruppehåll är veckans Soundcheck tillbaka. Och först ut för detta år är 25-åriga blåsaren, Tobias Andersson från Paraden. Tobias bor i ett kollektiv på en gård utanför Björnlunda utanför Gnesta. Vid sidan om musiken jobbar han på ett dagcenter för vuxna med autism & har en stor förkärlek för sylt. 

 

Hallo där! 

Hallå Hallå på dig du!

Berätta lite kort om dig själv.

Tobias heter jag, spelar trombon och sjunger i Paraden. Flyttade från Skåne till Sörmland för 4 år sen för att gå på folkhögskola, men träffade gött folk, bosatte mig och trivs nu som fisken. Sitter oftare och pillar med elektronisk musik än jag övar skalor.

Hur och när började du spela trombon . 

När jag var 11 började jag på Kulturskolan i Eslöv med att spela trombon. Minns när min lärare efter flera visade vad improvisation var för något, och jag fick spela F-pentatonisk skala hur jag ville. Då blev det plötsligt roligt! Sång kom väl till på högstadiet när jag och några kompisar började spela rock i musiksalen efter skoltid. Sen fortsatte vi spela i en källare på ABF i Eslöv och jag fortsatte sjunga. Har ju aldrig tagit någon lektion, men jag har snappat upp lite tips här och där.

Vad tycker du att  trombon har för betydelse eller för påverkan på reggaemusiken?

Trombon är ju kul. Speciellt på senare år har jag förstått att många tycker det är kul att jag spelar trombon, även om de aldrig hört mig. Man gillar trombon bara. Blås i reggae tycker jag ger en extra dimension till musiken, det blir lite mer organiskt. Och hör jag ett bra trombonsolo i en låt så kan jag inte låta bli att bli glad, men jag är väl lite jävig där.

Sång är också kul. Det går att göra på så många sätt och kan sätta helt olika prägel beroende på hur man sjunger.

Vad är det bästa med att spela trombon?

Med trombon är det kul att få brassa på, kanske ta nåt solo då och då. Trombon kan ju vara både smäktande och fäktande, så det passar nästan i allt.

Med sång så får man säga saker, det är också najs. Att sjunga på scen är ju mest en förlängning av att stå framför stereon som liten och sjunga med till favoritlåtarna. Att få leka artist lite grann.

Vilka Ep/Album har du spelat in på?  

Paradens debut-EP förstås, är väl den jag varit mest med på. Men jag hörs också lite på Lide Najs skivor ”Kryddan i mitt liv” och ”Högre Perspektiv”.

Hur utvecklar du dig själv som musiker?

Genom att spela. Det är då man bygger på relationen med instrumentet. Men också genom att lyssna på andra trombonister och sångare och fundera över hur de gör.

Vem är reggae-favoritmusikern genom tiderna enligt dig, och varför just hen?

För mig är Peps Persson och hans Blodsband den musik som har varit mig närmast genom livet. Från att min bror spelade Peps högt i stereon hemma hos mamma när vi var mindre, till att jag själv nu lyssnar på Peps och lägger hela tiden märke till små finesser i musiken. Lekfullt, men utan att kompromissa med känslan och allvaret.

Om du hade fått chansen att jama en kväll med ett valfritt reggaeband, vilket band hade du då valt?   

Oj, som sagt är jag inte inlyssnad på allt som finns att upptäcka, men svensk reggae är det jag lyssnat mest på. Därför svarar jag nog Kultiration här. De gör en musik som kan vara på gränsen till musiknördig i alla finesser som spelas. Men för mig är deras arrangemang och hur de olika instrumenten samspelar rytmiskt och tonalt något som jag tycker är smått genialiskt.

Har du något speciellt konsertminne från någon spelning du vill dela med dig?

Det har inte så mycket att göra med konserten, men för 7 år sen när jag skulle spela med Alla’Ska för första gången på scen i Sundsvall, så var det en snubbe som spelade gitarr och sjöng före oss. Tyvärr hängde jag i logen och var nervös inför en spelning där jag inte kunde alla låtarna, för killen med gitarren kallade sig själv för Tallest man on Earth, och blev en favorit flera år senare. Tipsade saxofonisten i Alla’Ska om honom då och fick till svar: ”vadå, minns du inte?”

Bästa konsert du själv varit på/Varför just den?

Ett fint minne är Ebbot Lundberg och Magnus Carlson med band när de spelade på Skottvångs Gruva utanför Gnesta. Väldigt avskalad och intim konsert. Ibland ropade någon i publiken typ ”Spela ’Life on Mars’!”, och så började de spela ”Life on Mars”, bara sådär, och dessutom hur snyggt som helst. De gjorde likadant med flera önskemål, bandet råkade kunna låtarna och Ebbot och Magnus råkade kunna texten. De hade kunnat spela hur länge som helst. Sen var ju deras planerade låtar också superbra förstås, men just att de inte viftade bort vad publiken ropade och var entertainers rakt igenom, det var en nivå av professionalism jag inte upplevt förut.

Vad händer till hösten?  

Vi ska väl äntligen få börja bita i nytt material i Paraden, börja planera för nästa år och hålla uppe värmen under vintern. Byta replokal och kanske fundera på hur nästa skiva ska bli till.

Något annat du vill tillägga eller berätta?

Nja, det var nog det hela. Kom på våra gig och köp vår skiva, så kan vi göra en till! Och tack för att vi får vara med på skanker.se!

https://open.spotify.com/artist/5JveDChPDxz5a5vn4UwpNK

Lämna en kommentar

Kommentarer